I tidig gryning hastar jag med ryggsäck, nycklar i fickan, blinkande reflex i halka till tvärbanan. Där står Gunilla med sin stora väska, sitt munväder som förföljer mig i tid och otid. Alviks tunnelbana, perrongen verkar sjung på Polska, där snickarbyxor med knivar i bältet lever sitt liv. Kvinnan med barm, väska i klarblått, tränger sig förbi kön på Brommaplans väntande buss. Rått, kyligt viner Nordan och en väntande samling människor inser att kylan, tiden och tålamodet har sin gång.