Jag låter whiskyn göra sig påmind
den bränner till i strupen
elden fortsätter neråt
denna känsla av olust måste strypas
tar en rejäl mun och ryser till

Jag var vilsen och tänkte förbli så
att vara medveten tär på en
tiden när man hälsade
och sa adjö samma dag
Man kunde ständigt börja om

Mitt kontrakt är inte bindande
valen har alltid varit mina
och kommer alltid förbli så
men ändå styrd av samhällets norm
min frihet är en illusion

Jag fyller på mitt halvtomma glas
denna natt ska bekämpas
likt en belägring i vintern
kostsam, svidande och på gränsen
att misslyckas

Mina tankar är där dem brukar
på bergen, henne och egot
tröttnar du aldrig?
jo, ständigt. Men varför sluta.
Har ändå tröttnat på att jaga regnbågar

Bitter, miserabel och färdig
men mitt yttre ger ett annat sken
det är just därför,
jag är så förbannat trött
på detta jävla liv.