I ett grevskap någonstans halvvägs till drömmarna lever en grevinna
Hon har så mycket, hon har ett liv och hon har drömmar som inte vill försvinna
Hon rörde sig i omgivningarna runt sin residens, ett sagoslott
Där levde det bönder, köpmän, de troende, de ädla och alla levde de gott
I det tysta och stilla kan kammarjungfrun vakna av fötter som bara går och går
Varje natt vandrar hon rastlöst fram och tillbaka i tjänstefolkets korridor
Hon viskar: kom då jag ska möta dig, slå upp portarna och träng in på min borggård
Jag vill inget hellre, kom till mig, slå upp dörrarna du den mörka kärlekens lord

Du kan aldrig stänga en öppnad dörr
Det kan aldrig åter bli som förr
Känslorna vaknar ur sin dvala
När två hjärtan börjar att tala
Det är inget som du förnekar
För hjärtat skriker så det ekar

Där bland berg och dalar, vid hav och land styr hon sitt grevskap från ett palats
Hon försöker att fylla sitt liv med något gott men det finns för mycket plats
När våren kommer efter en kall vinter går hon ut och möter den
Våren har alltid funnits där för henne och våren har genom åren blivit hennes vän
Sommaren blir deras kärleksbarn, men sen kommer hösten i det tysta
I sin ensamhet viskar hon : min lord, kyss mina läppar det var länge sedan de blev kyssta
Det finns nunnor där för att stärka min tro, men du stärker min tro och ger mitt hjärta vård
Det kan bara du göra så slå uppmina portar och kom in till mig du den mörka kärlekens lord

Du kan aldrig stänga en öppnad dörr
Och förvänta dig att det ska bli som förr
Hör du, det är ditt hjärta som talar
Det finns inget som du inte klarar
Det handlar om mod att våga tro
Tid för att låta allt det fina gro

I hennes residens finns det rum som varken hon eller någon annan någonsin har varit inne i
Men i dessa rum kan man genom fönstren se skymningens färgglada moln dra förbi
Där i hennes boning, hennes själs hem finns det rum som ingen levande känner till
Men en röst säger : du har nyckeln till dessa rum, om du tror kan du öppna dörren när du vill
Hon söker värme för vintrarna är så kala att hennes helvete plötsligt fryser till is
Hon säger jag har nyckeln till alla mina rum, men du har nyckeln till mitt paradis
Kom till mig du den mörka kärlekens lord, kom och öppna mitt paradis, kom fort
Jag vill öppna alla dörrar, så kom du den mörka kärlekens lord och träng in genom min port

Du kan aldrig stänga en öppnad dörr
Och återställa det så det blir som förr
Det är inte heller vad ditt hjärta vill
Ditt hjärta berättar hur det ligger till
När det väl har blivit sagt så känner du dig fri
Det är ljuset i den mörka kärleken och dess poesi


I ett av slottets mörkaste rum samlas några ensamma själar runt en öppen kamin
Några spelar under tystnad ett parti schack och delar på ett par kannor vin
Grevinnan kommer med sin tystnad, i den mörka kärleken är hon en själ som alla andra
De tänker alla på det väsen som finns där ute och som i mörkret ensam ska vandra
Hon blundar och ber, snälla låt denna själ komma en dag och knacka på hennes dörr
Hon ska välkomna honom in, genom att svara att nu vill hon öppna dörrar som ingen öppnat förr
Hon behöver verkligen värmen för vinterns nätter för med sig en köld som är hård
Och hon ber om ljuset i den mörkaste kärleken, för med dig ljuset du den mörka kärlekens lord

Du kan aldrig stänga en öppnad dörr
Du kan aldrig få det att bli som förr
Ditt hjärta serverar orden på ett silverfat
Det är större än glädje och sorg, kärlek och hat
Orden tycks inte alls rymmas i din hals
Ibland verkar det som du inte får fram nått alls

Det blir aldrig som det var förut, hon om det nu varit så bra hade hon väl stannat kvar
Om hon varit nöjd hade hon väl inte varit en sökande själ som besökt sierskor för att få svar
När hon väl öppnar en dörr så är det oåterkalligt, men det finns ingen annan väg att gå
Hon har hört att det finns ett ljus i det mörkaste mörker , en plats som hon vill nå
Det finns inget som kan stå emot den mörka kärleken då den sveper in över gator och torg
Grevinnan känner att den kommer med hösten, och mot den känslan skyddar inte ens hennes borg
Hon vill inte skydda sig mot den, hon välkomnar den, kom jag ska möta dig på min borggård
Jag vill ha dig här, här kan du få vila, här kan vi vila tillsammans du den mörka kärlekens lord

Du kan aldrig stänga en öppnad dörr
Glöm det, det blir aldrig mer som förr
Hjärtat tränger förrädiskt genom din fasad
Det ställer upp alla känslorna på en lång rad
Har du väl öppnat Pandoras ask
Kan du lika väl slänga din mask

Det finns så mycket, det finns en vilja, så mycket har hon redan förstått
Och hon har en tro om att det kan bli ett vackert hem, hennes slott
Hon hör livet i skogen, hon ser bönderna på fältet, hon ser fiskaren i sin båt
Känslorna lever fortfarande i hennes slott för ibland hör hon skratt, och ibland gråt
Det om något är skäl till att öppna dörrar som varit stängda, rum där ingen sett ljus
Hon vill bli vän med hösten, och hon vill bjuda in vintern till hennes hus
I fullmånens ljus ser hon upp mot stjärnorna och viskar vi kan ge varandra vård
Kom till mig, jag har lämnat en dörr öppen för dig du den mörka kärlekens lord