Samma plats
vid samma tidpunkt.
Måndagmorgon
har ofrivilligt blivit endel av livet.

I ett fönster på andra våningen.
Dagen utanför är frusen.
Äppelträdet på bakgården,
kala grenar täckta av pudersnö.
Avkläddheten är slående lik din egen.

Med stänk av vemod
i din kaffekopp.
och en sol som aldrig
riktigt orkar stiga upp.

Någonstans i allt det frusna
i det nakna och det sårbara.

En slumrande dröm.
En blick genom ett
fönster på andra våningen
En trött tanke i måndagsmorgonens bleka nyans.

Det finns en vän
som går bredvid dig
i långa korridorer
och vita rum.
Någon som ger kraft
att ännu orka kämpa i tomma rum
med endast frusna tårkristaller på fönsterrutan.