Vart reser vi egentligen
den där sista morgonen
när solstrålarna
färgar himlen purpurröd?

när vi faller
likt solglitter som
sakta dalar mellan fingrarna.
När vi omfamnas av vindarna
som för oss bortom okända stränder.

Vandrar någon där bredvid oss då,
där i de sista skälvande sekunderna?
Hör någon våra ord?
Känner någon hjärtats sista slag?

Modershjärta
när saknaden är som störst
då
för vinden med sig en stilla hälsning,
en lugn bris
som ett andetag,
som en smekning över kinden.

Allt är bra nu.

Copyright Änglaögon