Rädslan för att visa sig finns där
så stark att orden ger mig något.

Tro på att någon annan bryr sig.

Sårbarhet, men berätta inte för
mig ifall vi träffas i verkligheten.

För jag vet inte vad det blir av...
det ser ut som om dom skrattar.

Så ont när texten blir till.

Min sårbarhet.

Vad händer sen?

(Ingenting, det är bara en känsla)