De är helt vanliga rum
så vanligt vanliga att de är ovanliga
till trots att det finns likadana rum
vilka jag, med andra kan känna igen
från de forna åren

Åren då det tillkommit korridorer
med flertalet oliksfärgade
låsta dörrar

Dörrar vilka jag ofta betraktar
helst på avstånd, med blicken fäst
utmed korridorens långa länga

Längan till vilken det finns knippen av nycklar
till alla låsta rum, numera endast mina 
då andra dem blivit berövade
efter lånta dagars svunna tid
då de hade fri tillgång

Tillgång till ett helt vanligt rum
så vanligt att det är ovanligt
då de hyser de mängder minnen
jag delat
och ännu minns

Minns de dörrar som för en tid gläntas
av ren nostalgi, för att hämta kraft
eller bara för minnas varför
de format varandets nu

Ett nu där rum med egen kraft
kan bryta sig upp
och kasta mig in
i oväntade rum
med tidvågens minnen
vilka väcker oväntat
oinbjudna känslor

ändå  i   mitt    hjärtas 
alla   rum
jag

dem hyser