Hon samlar
på nu

söker
bakom
sin älskades 
öra

i botten
på diskhon

i skruvdragarens
ton

i löpstegets
svikt

när
hon tror sig
ha det
i sin hand

kröker
det rygg
och glider 
ur greppet

då tar hon
ur ingenting
 
skapar därav
närvaro

utan hänsyn till
nuets flyktighet

fram
i ljuset
stiger
nuet 

dricker
ur hennes
hand