Sanden ligger packad
som cement under oss,
men stranden är också
allt som finns.
Runtomkring oss en spegelblank yta
av gamla invanda samtal med andra,
som mojnat och stillnat till ro.

Du säger att jag är bra,
och du tänker gå till handling,
för i luften som du andas
cirklar fjärilar,
som slår sig ner på nyuppslagen tuva.
Jag tycker att du är en riktig kvinna,
en sådan som känns med sin närvaro
även när hon är osynlig,
en sådan som får nektar att brisera
i nyutslagna blommor.

På stranden finns nu ett stilla liv
omkring oss, och kanske är det så
livet är, man söker inte upp det,
utan genom förberedelser
så uppsöker livet oss,
när tiden är inne.

Yrvaken är tiden som omfamnar
stranden och oss, och kanske
är också leenden födda inom oss
att mötas i ett ögonblick
som blir vår första stund tillsammans.