Lika barn leka bäst.
att upptäcka sprängkraften i något är häftigt. Som när man blåser sin första maskrosboll .. wow

En liten halvbra teckning föreställande Mohammed som hund är Lars Vilks konstnärliga bidrag i kampen för yttrandefrihet. Han upptäcker sprängkraften och sårbarheten i medias sätt att föra fram sitt budskap som inte finns.
Världskändis över en natt för att han lyckats reta upp muslimska fundamentalister .... ja vanliga muslimer också.
Enligt många i konsteliten är han den viktigaste konstnären under vårt århundrade och en symbol för yttrandefriheten i konsten. Han tar sig rätten att kränka med konsten som sköld. Han vägrar förklara något om det han gör. Han bara "gör" som ett oskuldsfullt barn med små eldsvådehänder. Blåser på religiösa maskrosbollar går på högerextremisters möten och bara skakar på sig.

Provokation som konstnärlig metod är inget nytt. Lyckan att se när det brinner och spränger är känslan av makt. Bara några få lyckas göra något gott med sina upptäckter . Jorden är rund för någon ville kunna segla utan att vara rädd att tippa över kanten. Bra tycker jag.

Vetenskapsmannen Robert Oppenheimer gjorde en atombomb som han ångrade resten av sitt liv.
Han drog slutsatsen av skador och den provokativa maktfaktor som atombomben innebar att den var en dålig uppfinning.
Resten av sitt liv jobbade han på att få politiker att inse detta. Uppfinningen atombomben stämde inte med hans moral. Därför backade han, Han hade en egen uppfattning om sitt verk. Han försökte förtvivlat ta ansvar för det han skapat.
Vetenskapsman och konstnär är två olika saker MEN jag tycker båda har ansvar att inte skada eller utsätta andra människor för livsfara om de kan förutse att risken finns.


Jag retar mig på hur det gullas med Lars Vilks. Nu har han besökt Konstskolan där jag arbetat. 50 poliser tungt beväpnade kring och i skolan.
Jag kände mig orolig gick naturligtvis ej dit. Om någon elev hade blivit skadad under Lars Vilks föreläsning hade jag aldrig kunnat ursäkta mig själv med att det var för yttrandefrihetens skull.
Rektorn på skolan solar sig i glansen från mediauppbådet och tycker han kämpar för en god sak.
Jag ser bara män som leker i strålkastarljuset och uppfinner åsiktsbomber.
Det gäller att roa sig så gott det går nu när Lars Vilks privatliv fått offrats för allas vår YTTRANDEFRIHET!
Känner mig inte tacksam bara en krypande olust.