Jag minns tider som då, unika minnen från mirakulösa ting
Vissa va för många år sen några va kanske så sent som igår
Underbara ting kan inte bara finnas till

Jag minns tider som då, mörkaste minnen från stökigaste sinnen
De flesta va för flera år sedan men nått hemskt hände här om igår
Det kan fortfarande spöka till då och då

Det påminner sig på ett bortglömt bekant sätt
Rädsla och kramper slingras i min kropp
Ett bultande bröst och tårar i min röst
Ångest och förakt hemsöker min takt
Livet känns iskallt och halt
Så uppenbart brutalt
Är livet inte
Underbart?