Under flera år flydde jag vad jag än såg
Gömde mig, sövde mig, bedövade mig

Det fick va nog

Det var bara jag som stretade och slog
Men allt det gjorde mig svag
Jag förlorade mitt jag

Så jag slog tillbaks

Jag valde att leva själv
Sökte mig aldrig mer till hjälp
För det var ingen annan än jag
Som satt inne på alla svar

Så jag började analysera

Jag blev bättre på att meditera
Jag sökte bakom varje hörn
Dök i varje djup
Kastade mig ut för vartenda stup

Det började gå upp en massa ljus

Jag såg inte längre substitut
Jag har inte längre några stup
Det finns en hel massa val
Ofantligt många vägar kvar
Jag förstår exakt vem jag var
Varför det var som det va

Jag är en helt annan idag

Det var nära att jag inte levde kvar
Jag såg inget annat val
Men nu känns det så fruktavärt brutalt
Som om det inte var jag

Det var helt enkelt bara det som fanns kvar