Numera reser jag med lätt bagage.
Endast det förlorade
bär jag ständigt med mig
i en axelväska fylld av flagnande minnen
som rusar förbi
likt nedlagda stationshus,
där inga tåg stannar
och ingen väntar på perrongen.
Skenskarvarnas sövande rytm
mäter inte mera resans längd.
Avstånd mäts i längtan och i saknad.