Vart jag än
lyfter min
törstiga blick

var jag än
borrar
i olika skikt

på jakt efter
spår
av skönhet
på distans
och i närhet

ser jag
skörheten
i själva
uppenbarelsen

i tingen
i skeenden
i växten och
varelsen

beroende på
i vilken palett
jag doppar
mitt seende

smakar jag
beska droppar
hur nyckfullt
och lätt
det nyss
vackra
som fanns
kan mista
sin glans

en bitter grimas
kan likna
ett leende

beroende på
med vilken rätt
en särskild blomma
passar en vas

var gränsen
går
mellan kaos
och kalas

den linan
är slak
vad är tycke
och smak

förstår jag då
äntligen
tendensen
till slut

att skönhet
inte sitter
i utanpåglitter

att skönhet
skapas
minut för minut
dag för dag
i betraktarens
mångtusen
mikrobeslut

att skönhet
aldrig kan bli
något annat
än inuti

att skönhet
är jag
du
och vi

vi kan 
välja
se skönheten
överallt

svälja
förtreten
och öka
livslusten
tusenfalt