jag kände nattens dimma som simmade in
hur förrädiskt den la sig till att stanna
försvinn, försvinn du frost
som kramar hjärtat

jag såg gråmulen himmel över stormens hav
hur resligt de sträckte sig
skymde sol, nötte klippans vall
med vinande vintervind

jag sökte bida denna svårmodets tid
men missmodet sprang i blom
och handen som läker
rörde mig aldrig

jag viskade, ni brandens stjärnor
vilka himmlen klär
i natt jag ber, kan jag hos er
söka sömnens frid, i evig tid