Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Brandens stjärnor



jag kände nattens dimma som simmade in
hur förrädiskt den la sig till att stanna
försvinn, försvinn du frost
som kramar hjärtat

jag såg gråmulen himmel över stormens hav
hur resligt de sträckte sig
skymde sol, nötte klippans vall
med vinande vintervind

jag sökte bida denna svårmodets tid
men missmodet sprang i blom
och handen som läker
rörde mig aldrig

jag viskade, ni brandens stjärnor
vilka himmlen klär
i natt jag ber, kan jag hos er
söka sömnens frid, i evig tid





Fri vers av Micael Axelsson
Läst 295 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2016-01-13 17:41



Bookmark and Share


  Alysse VIP
Du berör mitt hjärta och själen vill så gärna ge tröst i hopplöshetens tid.
Slutet är mycket starkt och mörkt trots stjärnorna...
2016-03-12

  DominiQueen VIP
Åååå så sorgsamt vackert, hoppas dijtarjaget finner sin frid...

DominiQue
2016-01-27

    ej medlem längre
Du sätter svårmodet på pränt och det blir alldeles rätt!
2016-01-13

  Marita Ohlquist VIP
Berörande skrivet om det mörka, svåra!

"handen som läker
rörde mig aldrig"
"i natt jag ber, kan jag hos er
söka sömnens frid, i evig tid"

Starka strofer!
2016-01-13

    ej medlem längre
Vemodiga bedjande ord.
2016-01-13
  > Nästa text
< Föregående

Micael Axelsson
Micael Axelsson