Bilderna är formulerade, i mitt huvud. Varje dag kampas jag med dom.
Otroheten slukar hela min själ, Du gick när alla andra kom.

Du försökte inte ens förklara, du tog bara något dina tankar trollat ihop
Medans jag blödde ut mitt barn, hörde du inte mina rop.

Det har alltid varit så när jag behövt dig som mest, alltid undrat var du är
Jag ville ivrigt att du skulle älska mig, jag hade undrat så länge bara, när?...

Du fick min själ att börja vissna bort
Att detta vidriga SVEK har tagit mig så hårt.

Jag lät dig krossa mig och alla mina drömmar föll.
När du behövde mig som mest, var det om DIG jag höll.

Jag saknar dig, ditt trogna jag, som jag trodde var sant.
Men stenhårt tog du tag om mig och putta mig över din kant.

Pang!

Jag försöker samla kraft igen men det är svårt.
Du delade på oss och tog in någon annan, allt det som bara va VÅRT.

Kan du känna vad jag verkligen känner, verkligen känna hur det känns?
När ens mardröm blir äkta, och hela verkligheten bränns?

Kan du förstå hur jag tänker när jag vill ta mitt liv?
Att du fick mig att vilja ta, mitt allra Största kliv.

"Alla kan göra misstag" Det du gjorde var inget misstag,
det kan du tänka på nu, när jag drar mitt sista andetag.