Hon strövade i skogens grandiosa skönhet,
tårarna brände och själen andades tungt

stegen blev tunga och insikten tyngre,
mossan bjöd in henne till tacksam vila

solens ljus mjuknade och tillslut försvann,
mjuka lockar omslöt hennes kinder

kyliga droppar från modern stillade törsten,
under kronorna så vilade hon

och efter en evighet förklädd som en sekund,
så blev hon grönskans drottning