Den kyliga sömnen skänkte henne sinnesro

en trevande hand sökte sig mot hennes ljus,

den sjönk blott igenom hennes rysande kropp

inom en insikt där sömnen besegrades där föll 

hon igenom mörkret tillbaka till det betvingande

medvetenheten där hennes själ var oåterkalleligt trasig 

i en pöl av tårar och skakande sorg befann hon sig i 

ensamma rum, älskar du mig än? sinnets blödande sår 

fördrev henne till det kalla trägolvet

den förtvivlande närvaron omslöt henne och bad om och

igen efter nåd, hennes skakande kropp drog tunga andetag

och det tog blott ett ögonblick innan friden skänkte sin vila