Isblåa blickar genomsyrade den kyliga natten, vreden färgade den burdusa stämningens afton 

passionen förmedlade en intrikat fläta utav avsky och intensitet 

hon bet försiktigt sin underläpp och förväntade sig en reaktion

~ hur kan du leva med insikten att allt var förgäves? hur orkar du att kontrollera det som inte tillhör dig? hennes ord kompletterades med en slutgiltig gest och en iskall tystnad la sig som en tung slöja över skådespelet

han betraktade tyst den undersköna gestalten utav kvinnan som hade ett fullständig ägande utav hans sköra sinne och känslor, hennes ursinniga ögon påminde honom om en bitterljuv tid där beundrandet segnade inför styrkan

det var odefinierbart

det var hans allt

~ förlåt min älskade, hennes darrande röst förvånade honom och ursinnet hade släppt sitt betvingande tag

hennes ögons förtvivlade skönhet förstummade honom, om hon ändå visste hur dominant och sällsynt denna råa kärlek var

han omfamnar den blöta gestalten som definierar hans värld och murarna rasade, förtvivlade tårar bönfaller om en begynnande men dock tillfällig lycka