Hur ska ett brottsoffer få plats att skydda sig när
de anhöriga driver sin egna kamp mot förövaren.

De lever inte i samma verklighet, de lever inte offrets liv.

Inte heller den som genom våld, lyckats ta sig rättigheten.

Gå in i en värld som kallas för framtiden, är nu i offrets liv.

Hur ska samhället stötta upp när livet har dött och anhöriga
använder sin egen börda till offret och hur är det möjligt att
ge rätt vård / under dessa premisser, är det verkligen sant?

Hur kan människor behandla människan
så här illa utan att själva må dåligt av det?

Dess förövare och de som ser på, som är nöjda med hur den
utsatta förändrats av annat kränkande, som givits till offret.

Det är så hemskt, för den som inte känner
rätt njuter istället av den sorts behandling.

(Jag mår så dåligt).

Tänker på de som redan är inne i det här
"konceptet" och de som ännu inte är där.

Varför måste den utsatta skydda sig samtidigt som
de anhöriga driver sin egen kamp mot brottsoffret.

Varför säger man:

"Vänta tills den anhöriga dör då får du ditt liv tillbaka".