PLOMMONTRÄDET

Det stod ett plommonträd där nere vid bäcken.
Varje vår så stod den i full blom
Du älskade detta plommonträd,du tyckte det var så vackert
Sommaren gick och du blev plötsligt sjuk
Du låg länge och plågades av denna hemska sjukdom
Till slut gav du upp och änglarna hämtade hem dig

År därpå när våren kom och plommonträden skulle stå i full blom
Syntes inte en blomma,det liksom hade fällt blommorna som tårar
De hade fallit som ett litet vattenfall trädet tyckte vara sorgset
Över att ett litet barn inte fanns längre och skrattade vid plommonträdet.

Bo Grapenskog