~*~

Solvinden sig i strålglans vindlar
bygger upp armar en aura av ljus
till en korg där Änglaknyttet vilar
ett litet barn utav värme o ljus

En hand sig formar så lugnt så stilla
om barnet i dess skimrande bädd
att sändas till Jorden den mörka o kalla
fastän barnet i vaggan är rädd

Sändes genom rymder av tomhet
i en vagga på Haleys komet
svansens sprakande upplyser alla
att nu var det så att Skaparen grät

I ett stofftmoln av gyllene tårar
i ett stjärnfall av ljus o sorg
hon landar på mörkrets
förlorade stjärna
i sin lilla strålande korg

Jorden ett svart ägg av glänsande smärta
av hat o sten o stelnad is
befruktas genom svepande strålglanshjärta
med fallskärm röd över kärlekslängtande friis

Hon landar på Jorden bland vilda demoner
där människor hukar för tusenåriga eoners död
rått tvingas tillbe ett falskt solkors av grymhet
en svastika som bara ger rädsla oro o nöd

Gullock ser på människorna med ömhet
med ögon gnistrande himmelskt blå o ber:
”Res in genom dessa blåa själslanternor
där finns ett himmelrike för oss alla
för Dig o Mig för oss två jag ser”

Kung Bore af Snö o Is lurar lömskt på henne
med sin här av SS-slödder o flarn
hätsk på hennes irriterande ljus
detta guldiga bländande solskensbarn

Fångar henne snart i ett roterande
svart superhål Isenbrand
från rymdens svarta hav
hans oinskränkta hus o hemland
Fryser ner henne till minus 273 grader
en natt mörk kall o sen
där ligger hon sedan stel orörlig
Zero
i svart marmorsarkofag
för tusenårig sömn
ett kärleksbarn så liten o vän

Änglaknyttets
ljusa bångstyriga böljande heta hår
vägrar dock låta sig förfrysas o som en kvast
ur Djävulshålet står
Bore blir rasande o stöter med sitt svärd ”Isfaste”
mot reichfürer Hin-ler och vrålar: ” Idiot!
Varför fungerar inte mitt supervapen mot detta
värmegrusiga hot?!
Detta har aldrig hänt förr…
din intelligens är som en ladugårdsdörr…
för många miljoner har jag redan släckt ljuset!”
”Men… men… Ers Majonnäs…! Vi har aldrig försökt
tämja Solen förr göra den fruset…!
”Tig…! din isblåsa… mina vapen fungerar alltid…!
Kan vi tämja Solen får vi oändlig tillgång till mörk
energi...
o vi blir Herrar inte bara över Jorden utan över hela
Universum o MÄNNISKAN blir aldrig fri...!
Så länge JAG råder kommer det aldrig finnas varken
värme ljus eller frid i min långa svarta tid!
Släpp fången loss hon måste torteras vid förhör…!
Hon måste få veta VEM som avgör vad som får leva
o vem som dör!”

Isögonen blir stora som dasslock på Hin-ler
när han motvilligt släpper fången fri
Bore tycker att det är något bekant med håret
men kommer inte på vad det är… det är tji
inte förrän Änglaknyttet är helt loss
då blir han lång i synen o blek som en albatross
”Dunder o planeter…! Det är ju Du… Gullock…!
min förlorade dotter... försvunnen i rymden…
nu kommen hit för att bli ett vi ett oss…!
Kom i min famn! Viska mitt namn…”

Gullock sträcker ut sina armar av sol
mot gubben av is… som sakta börjar smälta…
eller var det tårar av Kärlekens bris…?
”Far… så underbart att se Dig igen…
fast Ditt hjärta är av is…
Du är Kung av kyla o rymden är Ditt paradis…
men nu vill Du härska över hela Jorden…
göra den till Din landamär…
Det är därför jag har landat här…”

”Joo… min lilla flicka… jag ville göra Dig till
Isprinsessa af kyla… en glittrande kall meteor
men Du valde att bli solvarm komet med svans…
nära den stekande Solen… Din egen mor…!

Fallna i varandras armar detta sällsynt omaka par
Kungen av mörker o kyla o ett Änglaknytt så öm o rar

Några hunsade o jagade människor som smygande
bevittnar denna försoning mellan mörker o ljus
mellan gammal is o nyfödd sol
undrar vad som nu ska ske i gryningen
när svarta tuppen till en ny grå dag gol…!
Denna till synes oheliga allians…
Vad skulle ske… vart ska den leda
någonstans?

       ~*~

© Bo Himmelsbåge