jag ser ut genom fönstret;
skådar mjölig dimma
och längtar efter ljus
om så bara en strimma

en strimma utav värme
skulle vara nog,
men ingen yttre sådan
kan värma mitt blod

endast om hon ger mig
i gåva: en dag
och låter mig lyssna
till hennes dova hjärtslag

och jag får kyssa
hennes tinning, helt försiktigt,
först då kan jag leva;
på riktigt