där sprider vi vår aska, röd.
blodet från våra sår
drar spår över golvet.

i dansen av ockulta tecken,
en improviserad ritual.
viskat tungotal i våra öron.

som demoners mumlande röst
i eldfängt, längtande bröst.


likt gnistor yr vi i natten, kylig,
avundsvärda för de rena.
som vill mena att vi är avskyvärda.

och vi lever ut vår magi
och ger ve åt deras hot,
om att nattens eld blir morgonens sot.

ty detta rena ångest-kol
var både resas väg och mål.