Tidlösheten
inga deadlines
bara livslinjer

vågor
mot klippa
sängkant
gitarrsarg

ögonbrynens
accompanjemang
till leendets
och ögonglimtens
duetter
och kindens
vänliga betesmark

böljande livslinjer
någon har dragit
i respekt för
horisontens
och notradens
vattenpass

men i ambitionen
att komplettera
det raka
beskedet
med förlåtande
och modiga
drag 
in emot
det okontrollerbara
där kärleken 
blir kärvheten

tappar fart
in i crescendo
planar ut
i en enda
slutgiltig
horisont

där tonen
från en orörd
sträng

tiger