Jag höll november i famnen
men hon föll sönder i bitar
Med frost och röda löv
en aning liv men mycken död

Hon viskade om längtan
och kärlek som var en gång
Om nya vackra stunder
och längtan som inte tar slut

Om vitsippor och fria tankar
ljumma vindar, mjuka läppar
Gröna toner, blåa skyar
i en tid som inte är, men blir

Jag lade henne varsamt i mullen
precis innan frosten kom
och lovade berätta

stillsamt, igen om nya tider