Som medlem i Sverigedemokraterna
kan det inte vara lätt
att prata sig varm
för en generös flyktingpolitik

Så varför utsätta sig för detta

Vore det inte enklare
att gå med i ett flyktingvänligare parti
och frottera sig i värmen

Men om det inte handlar om flyktingar
utan om rädsla och projektioner

Då handlar det om känslor
om hur vi människor
hanterar vår kärlek
vår rädsla
och vårt hat

Kanske om att möta frustrationen
vid dess källa
istället för vid dess uttryck

Då finns det ett vi
istället för ett vi och dom

Tänk detta hav av människor
i Tyskland på trettiotalet
där alla höll upp armen i Hitlerhälsning

Vem gjorde det
som ett hat mot judar
av en egen inre övertygelse
byggd på personliga möten?

Vem gjorde det som en rädsla
att inte duga att inte få vara med?

Varför blev det så fruktansvärt svårt 1948
att göra det som var så fruktansvärt lätt 1938?