du har låtit mig vara i det fria

alltför länge

släckt brutalt hoppet om något gemensamt

dagarna är en ständig kamp

jag, en summa av lycka och förtvivlan

ett låtsasleende befinner sig blygsamt emellanåt

i min gråt

fan ta dig

jag skall minsann bevisa dig vad jag kan

hör från mitt inre röst

just i det känslosamma ögonblicket

inser jag att min spegelbild

är som en kloning av din

du finns onekligen

evinnerlig i alla mina sinnen