Vi är alla
havande
med nytt liv

större
än vi
själva

vi äger det
inte
men bär det
inuti

i dess egen puls
eget driv ut
mot födelsens
portar

när vårt inre
är trångt

vårt förflutna
torrt
som en puppa
i solblåst

lämnar vi över
låter vinden
förlösa den vingbeklädda

som inte är jag
och ändå jag