Jag behöver dig.
Min räddning i vit maskering.
Som får mig att klara av det som annars slutar i kaos.
Den där vardagen.
Som aldrig blir till en rutin oavsett vilken kvadratisk ram jag väljer.
Kampen.
Om att våga andas fastän jag tror att luften är full av osynliga nålar.
Som punkterar det lilla jag blir
när jag försöker hålla fast vid att det sista man överger är hoppet.
Skammen.
Den som smeker mig till förtvivlan
när allt jag vill är att leva mer än att överleva.
Livet och tankarna.
Det som inte har ett slut utan bara går vidare i annan skepnad.
Ångesten.
Den som smyger bakom hack i häl.
Som om jag inget skulle märka
när allt jag ville var att lyckas.

Varje morgon möter jag upp mina 7 vita riddare som ger mig modet till att finnas samtidigt som dom kämpar sida vid sida mot det oförklarliga