Det är ett fantastiskt väder ute.
Jag kan inte njuta, min kropp kan inte begrippa om den ska frysa eller svettas.
Men alla måste bara påpeka
hur fantastiskt vädret är.
Som om det skulle spela någon roll när jag inombords febrilt försöker fånga en livboj för att ta mig i land. För att komma undan alla klippkanter som vilken stund som helst får mig att gå av.
När dom dolda tårarna försöker dränka det som inte får berättas.
Det som inte får berättas för att allt sånt är tabu.
Tårarna som en efter en till slut tar språnget och rinner över kanten
när bägaren rinner över.