Vågorna smekte land i långsam lek. Klipporna dunstade bort varje försök. Ute vid reven blev leken fradgad kamp. Vulkanen slumrade efter tufft värv. Havet återgick långsamt till sitt förrädiska gäck. Liv var här inte ens tänkt.

Där ute kastades min båt i alltmer stillnande storm.

Dimma drev in. Ljus förbyttes till tät grånad. Vågorna befriades försiktigt sitt arbete. Stilla kapitulation spred sig. Havet stannade.

I detta befann jag mig. Detta var nu. Detta var strax utanför reven.

---

Jag satt för mig själv och knep igen ögonen, satte händerna för öronen och ville bort. Men det hjälpte inte.