”Jag tänker inte så mycket, jag bara gör”
sa jag och tänkte ”Fan vad ni förstör”

"Det är bra, det är så man ska göra"
Men min vän, du satt där och ville allt höra
Om snuskiga detaljer, visa upp mina medaljer

Jag tycker att det är aningen genant,
att du ser mig som en pryd gammal tant

Som inte vill basunera ut varenda ord jag sagt,
under vartenda möte, vartenda akt

För jag tror ord om natten blir extra tunna,
huden vänligare för att man ska kunna,
ha modet att dra sig närmare varandra,
huden om dagen känns aldrig densamma
Orden dagen efter känns stumma,
och till någon annan än honom rent av dumma

Det du tror om mig är nog inte sant,
fast ett missvisande yttre är ju briljant.

Jag kommer nog aldrig våga,
att svara sanning på en enda fråga.

Vad är det du gillar och vad är det ni gör,
när ni tror att ingen annan hör?

Och hur känns det att mannen du har,
är gammal nog för att vara din far?

Har han lärt sig vem du är ännu?
Jo tack, det vet han så bra mycket bättre än du.

Men älskade vän drick ur ditt glas,
den här kvällen får inte gå i kras.

Dina frågor får svar bara för att jag har,
lovat att inte ha några hemligheter kvar.

Kanske slingrar mig och smiter
men nog allt finns det värre banditer

Jag är bäst i världen på att ljuga,
och det får fanimig duga.