Ängel af Mörker

en änka

i  nattsvart spindelkokong

en drömmarnas gungande gondol
en havsström mellan mening o mål

hon fångar nattvind

hon fångar vårvind
i sin färgade mönsterväv

vid havets bugande säv
över havsviksisens blånande råm

Våra drömmar, illusioner
som svällande knoppande sav
ett bett av änkans gadd en kyss
av det sövande gift hon gav
att dämpa verklighetens troll
som kan tolkas i krigisk grift
grav o groll

med vingar av nattens sot
hon smeker vår panna
när vi sover i ånger, gör bot

hon tänder eldar
av silver o sjudande saft

skänker tröst o tidsfördriv
väver drömmönster
av vårt långtrådiga liv

           (sologitarr)

Hon väcker oss nu från mörkrets illusion
till Himlars o Vårens ljusmilda ton
när solen röd med sina varma spjut
väcker rosors o jasminers doft

är vår ensliga vilsna drömresa slut

Vi tassar genom vindsgångar i överjagets etage
rensar ut barlast av det dunklaste bagage

allt som kan tynga ner i vår vakna värld
o hindrar oss att lyfta på vår luftballongs färd

Hon väver en ny silvervit levnadskokong
knuten av vår Längtans o Kärlekstrådars språng

när den kläckts kan vi åter sväva mot Våren
o Himmelens förlovade land

Himmelrikets o
Vårens ljuva
strand

  ~*~

© Bo Himmelsbåge