Tar tillflykt till mitt inre trygga rede
uppbyggt efter den storm jag vistats i
ett sätt att komma till ro

här är allt begränsat till vad som följer
ostört kan jag nu analysera
agera i tysthet, slipa och utjämna
undvika allt det hårda
binda ihop mina egna svar

opolerat ligger ännu nuet fången i mig
men det växer sig starkare just här
i små prismor lyser min glasstad
ger signaler om böner

jag väntar ut min egen bräcklighet
greppar efter tysta känslors glosor
mättar syret med mina djupa andetag
jag ligger i det högst privata rummet
det lilla du har då andra rum tycks för stora
för stora att sitta uppe i eller greppa om
över en ytenhet där allt det trötta tar skydd

jag kämpar i trilskt motstånd 
till att sitta på den gren jag byggt boets insida med
jag bearbetar det som blev sant för mig
vill så gärna kunna stå i givakt inför det nakna
men överrumplas av min egen svaghet till min älskade
det tar just nu udden av det som var tanken
och jag rör mig mot utgången..