I många
tusen år
jag bara sov

en enda
urbergs
vaggsångs
ton så dov

ett enda
ändlöst
urbergs
sommarlov

men någon
födde mig
till egen sten

och solen
strålade
och vinden
ven

när någon
tvättade mig
hel och ren

nu var det
slut på lek
nu ställdes krav

jag skulle
hålla vakt
vid någons
grav

vid dödens
slutna rum
med luften
kvav

men knappt
jag börjat
på mitt tunga
kall

den döde
bryter
sönder
dödens mall

och ber mig
öppna upp
i alla fall

trots stränga
order om
att hålla kvar

befria
den som
inga kläder
har

att evigt
naken
dansa
alla dar