Hon står
på ett torg
och ropar

hon ser
bara tomma
kroppar

hon ropar
om sorgens
gropar

i smärta
som tiden
stoppar

om rädsla
för onda
hopar

om gråten
med torra
droppar

då ser hon
en man
som sopar

en hink
där han trasan
doppar

han vattnar
i sorgens
gropar

och hoppet
får nya
knoppar