Dina byxor.
Har jag sett dina byxor förr?
Varken dem, eller dig förut.
Varken dem, eller dig föruut.

Dom var rosa, inte tämligen rosa.
Bara nämligen rosa.
Som en skrud.
Klädd i träningskläder, vem är du?

Jag glor på dina byxor.
Dom är märkliga.
Så , Så märkliga.
Inga ben kan skönjas, men ändå konturen av dem.
Så lysande klar. Färg på dina ben.
Känner du underbar (n),
är ditt liv på sne`.
Skulle inte tro det, du är så glad, och det gör mig ingenting.

Du är som ett spöke, som jag tänker mig de`
Inte en blek en`.
Men ändå, som om du vore halv.
För det är vad jag ser,
Byxor som tycker , likadant som jag.
Det enda spår, som säger mig, att du är en mänska, jag ser dina små fötter,
inte dina tår.
Men ditt spring, är som om du vickar på tåårna.
En bit i taget. Inget flås.
Därav ett spöke. Klara bevis.