Jag går i bitar.
För att bli en helhet igen.
Går åter i bitar...,
Och blir en helhet sen!
För när jag väl gått i bitar...,
Och sett knivsudden i ögat,
Det skarpa, känt på dess kanter...,
Känt av det smått bisarra,
Så vet jag att,
Inte kommer någonting att lämnas osagt till min själ,
Det som känts av ifrån ord som sårar,
Ansträngdhet ifrån känslan att vilja bli förstådd, en stressad situation, och önskan av all djävulskhets pararitet...,
Så vet jag med mig,
Att min vilja att vara god,
Att använda en logik, som man tycker är användbar för de flesta( I ens närhet),
Ja allting failar, och det känns...,
Smärtsamt,
Inte rofyllt, att gå i bitar.
Ja nästan som man kan tänka sig, vore Ett,
Flera, Eller alla Motiv, till att starta krig.
Och man förstår plötsligt varför krig sker!
( om det nu är därför)!?
Och i sitt sinne kan man annars svara på ett annars alldeles ogiltigt sätt, till Varför krig sker; -Därför!
För att förklaringen börjar vid den förklaring som jag gett, eller om månde, annan negativ art...?!;

Och som sagt, alla krig börjar med en människa, och alla bråk, med en människa till att börja med...:
Och sedan är det antagonisten eller motståndaren, för att den antagit ett annat förhållningssätt, allt som oftast, som ger original-urspåraren fossil, och bränsle, till upphovsmakaren utav krig, eller bråk, dess själ...; Att fortsätta tända den stubin, varpå en enda människa blivit/ känt sig sviken.
Det börjar med en människa, och slutar därtill.

Kanske att freden vinner till slut? För dem som antar det synsättet!
Av alla dem som blivit/ känt, sig inte tillräckligt svikna, utav livets framfart!
Kanske det ändå till slut, och argumentationen i fredsbevarandet, till syvendet och till slut, blir deras DÄRFÖR och argument,
att fullfölja sitt synsätt, sitt mål,
sin verklighet,
som dem ser det, att svikenhet inte heller sviker deras kamp, att bevara freden i världen, eller om sig, runtomkring.
Utan bara tänder deras hopp, deras fredslåga!?
Precis som hos krigsföraren/ den allmängiltige bråkstaken, istället är en eld som tänds, I dess hjärta, lika snabbt och intensivt, till att fortsätta kampen om allt annat än det som är gott eller positivt, för alla andra, som förstår att inte på krigsherrens/ krigsdamens stig och synsätt/ åsikt vandra!