Just nu
när vårsolen skiner
saknar jag den tiden,
då vi,
ett gäng grabbar
i tretton-, fjortonårsåldern,
söndagsförmiddagar
då snön endast låg kvar
på någon undanskymd, skuggigt plats,
gjorde våra promenader.

Saknar
då vi ute i Kockängé.
i solskenet på en södersluttning
under gula, torra fjolårslöv,
kunde finna feta blomknoppar
av blåsippor.

Saknar
den underbara upplevelsen,
där doften av jord
samt förnimmelsen
av naturens pånyttfödelse
fyllde en med glädje.

Saknar
då vi i buskar med sly
skar käppar,
vilka vi,
medan vi vandrade
mellan Rävbert och Lerá,
skar snirklar och figurer ur barken.

Saknar
när vi på återvägen
kommit upp vid Rune i Bácka,
och ställde kursen
till Gámlegår'n,
där ett par rejäla käringar
förestod ett kafé.

Saknar
när vi då kunde slå oss ner och vila,
samt för en billig penning
köpa färska, goda hembakta bullar
till en kopp gott kaffe.

Dessa ljuvliga promenader
vilka för mig var naturens högmässor.
saknar jag nu på gamla dar.
Saknar så in i . . .