Stegen verkade alltid bli alltför korta och för många eller alltför långa och för få.
Aldrig behagfullt strosande.

Vägen verkade dessutom alltid vara alltför kort eller alltför lång.
Aldrig tillräckligt lagom.

Och jag blev alltid alltför utled eller alltför urlakad.
Aldrig angenämt trött.

Det här ville jag aldrig mer.