Överblick kanske jag hade men förstod inte det jag såg. Hade klättrat upp på klippan för den.
Långt där borta ute till havs såg jag en eka slå mot reven, en stormfågel lyfta. Dimbankar, stiltje, storm och regn gäckade havets alla omfånger.
Nedan skymtades knappt de djupa fåror som genomkorsade landskapet i labyrintiska former. Vulkanens ångor och dunster dolde dem väl.

Här fanns dock en stillhet. Här förblev jag ett tag, kanske allt för länge. Försökte ju förstå.

Jag kom att återvända ett antal gånger.