Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En vandrares kärlek

Jag lever ej för dagen,
jag lever blott för dig.
Den väg jag vandrar går och går,
den vandras just för dig.

I ödemarkens öken,
på bergets klippiga topp,
mot slagfältens öden;
- Jag tänker på dig, non stop!

Du är alltid med mig,
jag gör det blott för dig,
vart jag än tar vägen,
finns du där för mig.

Du leder mig rätt i faran,
du är mitt eviga hopp,
du räddar mig i nöden.




Fri vers av Tintolin
Läst 353 gånger
Publicerad 2004-09-17 21:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Tintolin