Hon står i klassrummet,
ser ut genom fönstret.
Hon ser flickan.
En suck undslipper hennes läppar,
sedan låter hon blicken flyta vidare.
vidare mot pojkarna och bandyn,
Vidare mot flickorna och hopprepet,
mot kulspelarna,
mot gungarna,
mot flickan,
som står själv.
Men ler.
Det är leendet som gör det,
får henne att le.
Det där är ungen som alltid är glad,
blir hennes tanke.
Hur många gånger har hon inte sett Flickan stå ensam,
men med ett leende betrakta de andra?
Hur hon valt att inte vara med,
utan att bara flyta med strömmen,
vid kanten.
Hon suckar, vänder sig bort,
in mot rummet.
Får syn på Jesuskrubban,
och ler.
Hon ser Flickans verk,
det fina arrangemanget,
med sand på botten
och vatten som flyter.
Hon ser hur Flickans förslag om en sten, till djurklippan, besannats
och hur Flickans tankar om växtlighet fått liv.
Ändå var hela klassen med,
och Flickan höll sig i utkanten.
Blicken lyfts upp mot väggen
och ser papperstulpanen.
Flickans tulpan.
Hon mins hur Flickan visat,
förklarat och vikt,
och hur Flickans blivit finare än hennes egen.
Alla såg,
men Flickan valde att stå utanför.
Hennes blick går mot bänkarna,
där en ensam bok ligger.
Pojkens.
Pojken är elak och dum mot de andra.
Jobbig, retas och slåss.
Men så kommer Flickan fram,
med sitt skratt och leende.
låter honom vara med,
Visar, förklara, skrattar med, inte åt.
Han lugnar ner sig, sitter still,
med Flickan vid sin sida…

- Håll käft!
- Låt mig va!
Eller tyst som muren.
Sur, aldrig ett leende, ledsen.
Är aldrig med, står själv.
Meriter som skolk, uppnosig och inte äta i skolan.
Skiter i läxor.
Ingen får kontakt,
Flickan vill ej svara.

Jag står på klippan,
och mörkret faller.
Ibland är jag närmare,
ibland längre ifrån.
Ju närmare jag är,
desto mörkare blir det,
ju längre ifrån, desto entonigare…
Det varierar,
långt borta till nära.
Man ser, hör, vet,
men kan ändå inte reagera.
Fånge i sin egen kropp.
Marken kan vittra sönder,
man faller,
För att sedan stå på stadig mark igen,
bara sådär…

Jag vet ej vad jag gjorde för fel,
men fel blev de,
fel är det.
Eller?