Jag har varit på en lång, lång resa
Jag minns inte var jag varit
Så många timmar borta från nu
Och jag minns bara
fragment
och lösryckta episoder

Så många timmar
som ger sinnena vila från
vardagen och den materiella sfären
men så är det mitt parallella liv?

Där var mannen som kavat
med sin direkthet sannolikt
fick en presumtiv
ficktjuv eller rånare att komma av sig.
Han spände ögonen i skumraskfiguren
och berättade bestämt att han såg
att han rekognoscerade, fast med andra ord.

Där var unga försigkomna,
kreativa, goa tjejer som imponerade
på mig på flera sätt.

Där var ljuvliga smycken.

Det var offentliga miljöer.
Och en fascinerande varm källarvägg
i ett litet rum med vattenklosett och handfat
trots att där inte fanns något element.

Inte ens värt att nämna.
Inget vi överlag brukar prata om.
De där lösryckta minnesbilderna.
Symbolerna.
Det är väl mest i mera medvetna kretsar,
vi låter drömmar tolkas och brukas för oss?

Jag känner de som drömmer sanndrömmar.
En menar på att hon ibland kan bestämma innan
vad hon vill drömma om. Att det gör henne starkare.
En annan drömmer om sånt som ska hända,
och ofta får hon klarhet i vad som hänt, puzzelbitar
som ger svar, saker sätts på plats.

Det är ju att använda sinnena konstruktivt.
Om vi vill.
Hjärnan kan ju trimmas, själen förstås på djupet.

Jag tillhör de ganska omedvetna.
Kanske är jag själslat eller bara för trött?
Fast handen på hjärtat: jag erkänner:
- Det är som att ha ett heltidsarbete
och inte veta vad fan jag pysslat med.

Vi behöver drömmarna som en säkerhetsventil.
Ibland kan jag vara vaken
och bara sova någon timme då och då.
Det är när jag lite euforiskt besatt brinner för något,
då är min ADHD som bäst med sin gåva:
Hyperfokus.

Så har jag perioder av ide
Jag sover inte en hel vinter,
men jag sover bort långa stunder
Vill bort från här och nu, för att jag inte är kär
somnar bort när jag inte orkar längta mer,
har brist på dopamin, som jag behöver för
att vilja existera

Jag flyr ju inte i något rus, eller annat
Jag konfronterar ju allt så mycket jag förmår
Hela tiden
Det känns som jag blivit en själens
sanitetsexpert..

Och då vill jag ta lite ledigt, och vila
Så då stänger jag av systemen
och går till vila.

Tänk om en kunde välja koma
och stänga av helt?
Nu vaknar jag ju istället nästan tröttare
med frågor och lösa fragment
och med sinnet befolkat av
personer som kanske inte ens finns?

Somnar om, utmattad.

Så vaknar jag till ibland
läser dikter, försöker sovra fram
djupa, positiva, visa och stärkande
och somnar om.
Jag reser tillbaka till landet
innanför ögonlocken.

...och så inser jag
- Vi är många som reser innanför.
Som når in i hjärtat, innanför huden.
kanske dansar vi in i varandras själar.
- Vi talar det glömda språket.

I posein, drömmarna och konsten:
- Det glömda språket...

______________________________________________

© ORD & SELFIKONST - se stor bild 
DominiQue NVC Costa
Våren 6 April
KÄRLEKSKAPITALETS ÅR, 2016 eft.Kr

OBS!
Jag tackar på förhand för eventuella applåder
och kommentarer här öppet, och ej via mail:
Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥

Ingår i pågående bokprojekt:
___©__ EN SINNLIG QUINNA

med titeln ___©__ EN SOVANDE QUINNA

Med:
Berättelser, funderingar och betraktelserna i åtrå, sensusalism, existensialism, passion, spiritualitet, magi och kärlek med en touch av mirakel. Om Quinnlig urkraft och frigörelse av präglingar, prestigelös strävan efter det Sanna nakna hjärtat. En kärlek och ridderlig hyllning till Gudinnan, Drottningen, Quinnan inom oss. Quinnan i mig.
https://www.poeter.se/Las+Bok?book_id=5624