Anade att det inte kunde fortgå sådär.
Det blev som någon slags attrapp för det reella. Längre och längre bort från, blev jag.
Alla besvärjelser var lönlösa, naturligtvis.
Även alla andra trevare.
Det var bara på ett sätt det fick fortgå.
Men det gjorde det inte.

Jag var inte beredd.