Skuggan på väggen i ett rum fyllt av solsken
Något så avlägset som ändå blir kvar
Minnen som ständigt tolkas på nytt
Filtrerade genom väven av mitt liv

Jag tar ett steg bort men dras ständigt tillbaka
Ändå hamnar jag aldrig på samma plats
Och varje gång våren kommer på nytt
Har jag nästan glömt bort hur det var

Men ändå slår späda små knoppar ut
För att påminna oss om livet
Mina steg följer inte en upptrampad stig
Men de tar mig ändå någonstans

Och trots att skuggan syns tydligt på väggen
Värmer solen min hy
En dag ska blommorna begravas under snö
Men det är inte idag
Inte nu