En stilla vrede växer fram
i mitt bröst

Ett länge tystat avgrundsvrål

Den becksvarta tystnad som
höll monstret om ryggen

När hennes ljus slocknade och
hennes röst dog ut

Men för alltid ska hennes ord
finnas med oss

Och hennes toner ljuda i vår själ

För alltid ska våra ljus brinna för
att lysa vägen

Så att tystnaden aldrig får segra
igen