Huset försvann inför mina ögon
sjönk inte.
lyfte inte mot himlen
bara upplöstes
som vänskapen
kärleken kan göra,
ett tålmodigt bygge
sten för sten bräda för bräda.
Många år tog det
men så plötsligt
denna känsla!
Tält och ryggsäck
pengar och id-kort.
Nu svalkar jag fötterna i en fjällbäck
samtalar med Montaigne
och morgondagens poeter.
Vad hette den där jubilaren igen
Shakespeare var det väl
är också med på ett hörn
och så jag då
jag, jag, jag.