En hare utav sperma hejdlöst driver

i boken sin med alla och envar.

De flesta skrattar gott åt vad den skriver,

men några riktar in sig på försvar.

För inte kan man driva gäck med döden

och den som ombesörjer lik och grift.

Nej, döden får blott nämnas av tragöden

om inte annat så vad gäller skrift.

Döden är för gravallvarligt dyster

och företaget tycker skoj är ”usch!”.

Ett liv förlängs om man är glad och yster;

begravningsbyrån fruktar en konkurs.

Om kriminalförfattare man gycklar,

med tron om att de humor ändå har,

då är man helt förvisst ute och cyklar.

Författaren blir vild som en barbar,

så arg att han snart går upp i atomer

av denna humoristiska metod.

Vad hemskt att bli förknippad med kondomer,

nej, hellre då med mord och våld och blod.





* * *

Måste förklara. Det här var den Sista dagsversen jag skrev på UNT [Upsala Nya Tidning] - 2002 - eftersom det tydligen var så att Håkan Nessers son var redaktör på Kulturenheten på UNT, och inte vågade publicera den här med motiveringen:

"[..] du har skrivit en bra dagsvers, och jag vet att jag inte borde bry mig om privata angelägenheter, men farsan skulle bli galen om jag publicerade den"... Heja modet och censuren!